Det var den gången då Norrmännen och Svenskarna låg i krig med varandra då en Svensk plötsligt fick en idé. Han ropade så högt han kunde ett vanligt norskt efternamn:
-Johansen! varpå en norsk reste sig och sa:
-De e ja! och blev skjuten. Varpå svensken ropade en gång till:
-Michalsen! varpå en annan norsk reste på sig och sade:
-De e ja! och blev skjuten.
Då tänkte en norrman att han också skulle göra likadant så han ropade
för full hals.
-Svensson! varpå man hörde:
-Vem e det som ropar? Varpå han reste sig och sa:
-De e ja!(Hindsoe.com)